Pyttelin

Började dagen med jobb, hotellstäd stod på mitt schema. Hade haft världens mest skumma dröm och kände mig inte alls utvilad när väckarklockan ringde. Nåja. På jobbet flöt det på rätt bra, trots en hel del att göra, skönt. Galet mycket folk ute på min väg hem, det märks att det är festival i stan.

Ett par timmar efter att jag kommit hem åkte jag och hämtade Certain Someones syster ute i Lillsjöhögen. Hade aldrig varit där förr, men det gick bra att hitta ändå, om man bortser från mina problem med att skilja på höger och vänster. Certain Someone sa en gång att han skulle sätta klistermärken med "höger" och "vänster" på ratten åt mig, men jag protesterade då. Börjar dock tro att det kan vara en bra idé när allt kommer omkring.

Blev bjuden på Eastern Palace av Certain Someoes syster som tack för hämtningen, det var gott som vanligt och efter det åkte vi hem till deras mamma för att låna hem ett Nintendo Wii med tillhörande Balanceboard. Som att jag ska börja köra Wii Fit nu! :)

Efter att Skrutt hade åkt hem åkte jag, Certain Someone, Svärfar och Den fyrbenta vännen upp till stugan i mitten av ingenstans för att fly från världen några dagar. Värdet hade kunnat varit bättre och myggorna mindre blodtörstiga, men på det stora hela var det en mycket välbehövelig paus från verkligheten för min del. Vi spenderade dagarna med ett 60-årskalas i en annan stuga mitt ute i ingenstans (vägen vi tog dit gick via Norge på väldigt smala vägar, och det var den närmaste vägen). Spenderade natten i en gammal barack med de skönaste våningssängar jag någonsin sovit i och en mycket effektiv gammaldags järnspis som elden sprakade mysigt i.

De övriga dagarna spenderades till stor del på sjön i den lilla båten. Fick min första Röding som jag någonsin fångat själv. Den blev en mycket god middag. Totalt fick vi upp 12st fiskar, några rökte vi och resten ligger i frysen här hemma nu. Försöker komma på ett bra sätt att skicka upp någon fisk till mor och far utan att de hinner tina upp innan de är framme. I annat fall får de vänta tills vi kommer norrut igen.

I morse åkte vi hem igen, njöt av att få tvätta bort allt myggmedel och annat smuts man drar åt sig under några dagar i skogen, njöt av att slippa få en massa myggbett på diverse ställen så fort man går på dass och återigen ha täckning på mobilen. Missförstå mig inte, jag klagar inte alls på att leva utan moderna bekvämligheter några dagar, men när man kommer hem igen inser man hur bekvämt man faktiskt har det. Det finns många som lever som vi  här i västvärlden skulle kalla "vardagsflykt" eller "campingtur" varje dag av sitt liv. Människor som får bära vatten från en källa eller brunn varje dag, samla regnvatten att diska och tvätta sig i, elda med ved för att jaga bort fukt, kyla och ohyra och värma mat, i bästa fall i/på en gammaldags järnspis.  Varje dag. Vi har det faktiskt sjukt bra här i de så kallade I-länderna. Ännu en anledning att sluta klaga så mycket.

Idag har jag och Skrutt varit och ridit islandshästar. Första gången jag red islandshäst, så det var riktigt spännande. Var som tidigare nämnt rätt ringrostig då det var några år sen jag sist satt på en häst, men det gick bra ändå. Det var skoj att testa på att tölta också, kändes nästan som att sitta på en stol som rörde på sig :P

Jag och Aegir efter ridturen


Skrutt och Glitra

Sitter och väntar på att Skrutt ska komma hit och börjar bli alldeles otålig! :) Hon och hennes... säg +1 så länge, ska hälsa på mig i helgen och några dagar till! Det passade ganska bra med tanke på att Certain Someone har åkt söderut för att hälsa på en kompis i några dagar, så då slipper jag vara ensam. Nog för att jag har den Fyrbenta vännen också, men han är liksom lite svår att föra en dialog med för det mesta :P För tillfället ligger han helt utslagen på sängen, han var nämligen ute och svirade med Certain Someones syster halva natten. Eftersom att jag jobbade kväll igår och städ idag så var hon och deras mamma snäll och tog hand om den lille, så att han skulle slippa vara ensam så länge. Tydligen är Den fyrbenta vännen inte så van vid att nattsudda, han har legat och sovit i stort sett hela tiden sen jag hämtade honom vid kl 15.

Ibland störs jag oerhört över hur mycket folk klagar, speciellt på "offentliga" platser som till exempel facebook. Visst är det klart att man har rätt att klaga så mycket man vill, men när folk skriver att deras partner gjort något de inte tyckte om, eller att de mår dåligt på något vis, undrar jag för det mesta bara "varför???" Vill man att alla ska veta när man har bråkat med någon, eller att man har en dålig dag? Nog för att det är en del av livet att ha bättre och sämre dagar, men varför skylta med det mot folk som inte har med saken att göra? Vad är det man vill uppnå med att göra något sånt? Att någon ska tycka synd om en? Att få en stunds uppmärksamhet och ge något åt andra att skvallra om? Hämnas på den som gjort en upprörd så att det verkligen känns? Något annat syfte kan jag inte se, är det någon som har det så upplys mig gärna!
Jag anser att personliga saker ska vara just personliga. Är jag arg på min karl tar jag det med honom personligen istället för att lägga upp det till allmän beskådan.

Jag klagar också på saker, just nu till exempel, men jag försöker alltid att se NÅGOT positivt i allt i mitt liv. Försöker man så finns det faktiskt oftast något litet att hitta. Inte alltid kanske, men ofta. Undrar hur världen skulle se ut om alla människor bytte ut en negativ tanke med en positiv varje dag.  Jag tror det skulle vara mycket trevligare att leva då.

Fick något skumt ryck igårkväll. Fick en låt från 60-talsfilmen "The Sound of Music" på hjärnan och då var jag helt enkelt tvungen att se den. När jag var liten hade vi den inspelad på videoband och jag nötte nästan sönder videospelaren med det. Jag antar att många i min familj var hyffsat less :P Dock utsatte jag inte någon med filmen den här gången, Certain Someone hade somnat och jag satt med hörlurarna ikopplade i den bärbara datorn. Det är en gammal film, men speciellt den här sången har ändå en "tidlös" poäng: