Julhelgen
Julafton spenderades hemma hos min syster och hennes man tillsammans med mina föräldrar, min bror med sambo och min svågers föräldrar. Riktigt trevligt med god mat och en hel del julklappar. Vad är det med julen som gör att man alltid orkar äta ungefär dubbelt så mycket mot vad man i normala fall orkar äta? Förstår inte det jag. Undrar om det sitter i huvudet månntro? Nog för att julmat för det mesta är riktigt gott så det kan ju faktiskt ligga något i det också. Jag hade också lyckats med bedriften att inte äta någon julmat alls före julafton, med undantag för den obligatoriska julskinkmackan som vi alltid äter här hemma kvällen den 23e december. Alltid lika gott det :)
Juldagen var allmänt lugn för min del, blev tillfrågad om jag ville följa med ut på krogen, men kände inte för det riktigt. Tittade på film med mamma och pappa istället. Visst hade det varit kul att träffa lite folk som med all säkerhet skulle varit ute, men samtidigt så var det lika skönt att vara hemma och veta att man inte skulle vara bakis dagen efter.
Annandagen var också lugn på sitt sätt men ändå en smula upptagen. Pysslerskan kom förbi för att byta julklappar och surra en stund, mycket trevligt måste jag säga! Lite senare kom min syster och svåger hit för att hjälpa till att äta upp julmatsrester. Ofta brukar man vara less på julmat när annandagen kommer, men eftersom att jag inte ätit någon tidigare i år så var jag inte det. Funderar skarpt på om jag ska fortsätta så framöver också. Eller åtminstone försöka. Det kanske är ett vinnande koncept? Jag menar, julmaten är ju den absoluta högpunkten på julafton så varför äta sig less på den långt innan den dagen är kommen? Det är ju bara dumt det.
Idag har jag varit med föräldrarna och tänt ljus på Fasters, Mormors/Morfars/Morbrors och Farfars gravar. Det var första gången jag såg Farfars grav och ändå är det nästan ett år sen han dog. Tidigare har det aldrig varit jobbigt att besöka någon av mina avlidna släktingar, men det var det att besöka Farfar. Jag tror det kan ha att göra med att jag varit så liten när de andra gått bort så jag inte riktigt har förstått det. Det var anorlunda med Farfar, då förstod jag vad som från den dagen alltid skulle saknas här i mitt liv. Kan knappt förstå att det snart är ett år sen nu..
Juldagen var allmänt lugn för min del, blev tillfrågad om jag ville följa med ut på krogen, men kände inte för det riktigt. Tittade på film med mamma och pappa istället. Visst hade det varit kul att träffa lite folk som med all säkerhet skulle varit ute, men samtidigt så var det lika skönt att vara hemma och veta att man inte skulle vara bakis dagen efter.
Annandagen var också lugn på sitt sätt men ändå en smula upptagen. Pysslerskan kom förbi för att byta julklappar och surra en stund, mycket trevligt måste jag säga! Lite senare kom min syster och svåger hit för att hjälpa till att äta upp julmatsrester. Ofta brukar man vara less på julmat när annandagen kommer, men eftersom att jag inte ätit någon tidigare i år så var jag inte det. Funderar skarpt på om jag ska fortsätta så framöver också. Eller åtminstone försöka. Det kanske är ett vinnande koncept? Jag menar, julmaten är ju den absoluta högpunkten på julafton så varför äta sig less på den långt innan den dagen är kommen? Det är ju bara dumt det.
Idag har jag varit med föräldrarna och tänt ljus på Fasters, Mormors/Morfars/Morbrors och Farfars gravar. Det var första gången jag såg Farfars grav och ändå är det nästan ett år sen han dog. Tidigare har det aldrig varit jobbigt att besöka någon av mina avlidna släktingar, men det var det att besöka Farfar. Jag tror det kan ha att göra med att jag varit så liten när de andra gått bort så jag inte riktigt har förstått det. Det var anorlunda med Farfar, då förstod jag vad som från den dagen alltid skulle saknas här i mitt liv. Kan knappt förstå att det snart är ett år sen nu..
Kommentarer
Trackback
