Min älskade Skrutt
Av någon anledning gick jag igenom ett gäng inlägg i min gamla blogg. Hamnade i april månad, om dom dagarna som jag och Skrutt spenderade i P-town. Jag flinar för mig själv när jag minns vår galna utekväll, men det jag ler åt mest är att jag har en vän som Skrutt. Jag ler åt hur vi lärde känna varandra, när hon förfinade mina skills i ett yrke som jag nu faktiskt kan säga att jag är riktigt bra på. Jag ler åt personalfesten samma sommar när vi hittade ett par nakna ordningsvakter i en bubbelpool, vänder på klacken och hittar hotellchefen i en annan bubbelpool iförd enbart vita boxers (resten lämnar jag åt er fantasi). Jag ler åt alla nätter jag spenderat på golvet på en madrass hemma i hennes vardagsrum efter en utekväll, iklädd lånade alldeles för stora pyjamasbyxor utan resår i midjan så jag fick hålla i dom så fort jag skulle gå någonstans. Jag ler åt alla timmar vi spenderat på telefon tillsammans pratandes om allt och inget, och de gånger där ett samtal som börjat i tårfloder slutat med skrattkramper i magen. Jag ler när jag minns vad min mamma sa första gången Skrutt hälsade på i mitt föräldrahem; "Det är så kul att höra er fnissa där uppe hela tiden" och när pappa tyckte att du var en söt tjej. Jag ler för att jag vet att du alltid finns där för mig, likaså att jag finns där för dig, närsomhelst, även om klockan är fyra på morgonen dagen före en tenta eller en viktig jobbdag. Jag ler åt att jag alltid kan vara mig själv med dig och jag vet att du aldrig dömer mig och att du förlät mig den gången jag dömde dig. Allt det vi har ler jag åt, och jag förundras över att vi lyckats med allt det och ändå aldrig bott i samma stad mer än tre månader i sträck så länge vi har känt varandra. Jag är så glad, det går inte att beskriva med ord, hur glad jag är att du är min allra bästa vän i livet.
Den här låten är till dig Skrutt, det var den som fick mig att tänka på den där kvällen i april, och hur mycket jag saknar dig. Hoppas att den får dig att le också :)
