Underbara obeskrivliga känsla!
Spenderade större delen av dagen idag med att baka. Kanelbullar, Sabrinakaka (aka mockarutor eller kärleksmums) och jämtlandsbröd. Gott gott. Det tog sin lilla tid men tycker ju om att baka så jag klagar inte. Det faktum att vi nu har en diskmaskin gör ju som inte saken sämre heller, det var verkligen SÅ skönt att slippa diska allt efter att jag var klar. Fick också en liten överraskning av Betongbarnet som kommit till stan utan att säga något, så han kom och hälsade på mig en stund också. Riktigt kul att se honom igen!
For på hemgruppen lite senare, vi gjorde pizza tillsammans, riktigt gott det med! Blev sanslöst mätt. Nu till vad jag syftar på med inläggets rubrik. Efter att vi ätit var det egentligen tänkt att vi skulle läsa och diskutera runt ett material som vi hållt på med nu i några veckor. Kan kalla det en kurs om kristen tro som församlingens pastor har satt ihop. Vi agerar testkaniner i vår grupp. Nåväl, klockan hade hunnit bli ganska mycket innan vi ätit klart så vi bestämde oss för att skjuta upp dagens text till nästa vecka och istället be för varandra en stund. Jag bad de andra be om att jag ska få hjälp med att fokusera mer på Gud, speciellt när jag ber då jag har lätt att komma i andra tankar när jag gör det. När vi började kände jag nästan som att jag hade en rusande puls fast uppe just ovanför ögonen och det kändes som att jag snurrade sanslöst fort runt runt runt, som om jag satt på en sån där liten karusell som brukar finnas i lekparker ibland. När jag öppnade ögonen slutade det snurra och när jag stängde dom igen så började det om. Började också prata (eller rättare sagt viska) i vad jag tolkar vara tungotal och hela kroppen skakade. Sanslös känsla, visste inte vars jag skulle ta vägen. Var så lycklig att jag trodde jag skulle spricka på fläcken. Det var längesen jag kände av Gud så tydligt, tror senaste gången var när jag blev frälst. Tungotal har jag bara "fått" en gång tidigare också, och det är ca 10 år sedan. Kan inte riktigt beskriva känslan, men den var underbar!
En i hemgruppen sa också att hon hade fått känslan under bönen att Gud vill använda mig för att prata om honom och göra andra som inte är troende nyfikna på honom, bara genom att vara den person jag är och använda den personlighet jag har. Inte ställa mig att predika i kyrkan eller trycka ner något i halsen på någon, men bara vara den jag är och prata med folk som vill prata om Gud. Känns som att skriva om min upplevelse från ikväll här på bloggen där vem som helst kan läsa den är en bra början, eller hur?
For på hemgruppen lite senare, vi gjorde pizza tillsammans, riktigt gott det med! Blev sanslöst mätt. Nu till vad jag syftar på med inläggets rubrik. Efter att vi ätit var det egentligen tänkt att vi skulle läsa och diskutera runt ett material som vi hållt på med nu i några veckor. Kan kalla det en kurs om kristen tro som församlingens pastor har satt ihop. Vi agerar testkaniner i vår grupp. Nåväl, klockan hade hunnit bli ganska mycket innan vi ätit klart så vi bestämde oss för att skjuta upp dagens text till nästa vecka och istället be för varandra en stund. Jag bad de andra be om att jag ska få hjälp med att fokusera mer på Gud, speciellt när jag ber då jag har lätt att komma i andra tankar när jag gör det. När vi började kände jag nästan som att jag hade en rusande puls fast uppe just ovanför ögonen och det kändes som att jag snurrade sanslöst fort runt runt runt, som om jag satt på en sån där liten karusell som brukar finnas i lekparker ibland. När jag öppnade ögonen slutade det snurra och när jag stängde dom igen så började det om. Började också prata (eller rättare sagt viska) i vad jag tolkar vara tungotal och hela kroppen skakade. Sanslös känsla, visste inte vars jag skulle ta vägen. Var så lycklig att jag trodde jag skulle spricka på fläcken. Det var längesen jag kände av Gud så tydligt, tror senaste gången var när jag blev frälst. Tungotal har jag bara "fått" en gång tidigare också, och det är ca 10 år sedan. Kan inte riktigt beskriva känslan, men den var underbar!
En i hemgruppen sa också att hon hade fått känslan under bönen att Gud vill använda mig för att prata om honom och göra andra som inte är troende nyfikna på honom, bara genom att vara den person jag är och använda den personlighet jag har. Inte ställa mig att predika i kyrkan eller trycka ner något i halsen på någon, men bara vara den jag är och prata med folk som vill prata om Gud. Känns som att skriva om min upplevelse från ikväll här på bloggen där vem som helst kan läsa den är en bra början, eller hur?
Kommentarer
Trackback
