Pyttelin

Har insett att jag är inne i en svacka jobbmässigt. Det känns som att jag står och stampar och inte kommer någon vart. Sen att vi sällan får någon uppskattning, eller ens det minsta tack för att vi får jobba hårt vissa dagar och alltid stå i "standby" ifall att det ringer från hotellet och det behövs extra hjälp på städet nästa dag. Självklart kan det ramla in en massa bokningar över en dag och då kan det inte hjälpas,  men dom gånger det är möjligt att ha framförhållning så utnyttjas det ändå inte. Sen så sitter det fast en hel del hos min chef, allt man föreslår till förbättring är "svårt att genomföra" eller tar flera månader att åstadkomma. Ska det vara så svårt att få tummen ur? Det verkar så. Man kan lätt säga att jag är less. Har börjat söka jobb norröver, hoppas på att få napp någonstans, lagomt till hösten.

På tal om det, jag har hemlängtan. Har haft det senaste halvåret, om inte ännu längre. Trivs bra i den här stan, men tankarna går allt oftare norrut. Hade jag inte haft Certain Someone här hade jag nog flyttat för längesen. Eller kanske inte. Jag vet inte, tankarna bara snurrar. Men hoppas verkligen att vi båda kunde hitta jobb där uppe, jag tror jag behöver det, men inte utan min kärlek.