Pyttelin

På torsdag åker jag, Certain Someone och våra två fyrbenta vänner norrut för att hälsa på min familj och fira min pappas 60-årsdag. Jag längtar massor! Måste dock ta och skriva en lista eller nått på vad vi måste ha med, inte för att det blir någon större packning, men det är ju vissa saker som är bra att ha med sig när man ska åka bil långt på vintern. Varma kläder till exempel, ifall att man skulle bli stannandes någonstans, och kanske något att äta också.

Helgen på jobbet var lite besvärligare än andra helger, inte den värsta någonsin kanske, men ändå mycket att göra. Krävande gäster också som ville ha det ena och det andra, eller som hade tusen frågor om något. Visst, det är därför jag är där, för att hjälpa gästerna, men ibland blir det lite mycket på en och samma gång.

På söndagen var det ett större sällskap som skulle anlända med gäster från lite olika delar av planeten. Det är ofta lite roligare med utländska gäster tycker jag, det blir ofta lite anorlunda då jämfört med hur det är i vanliga fall, och omväxling förnöjer, eller hur var det där? Några av dessa gäster var dock sånna människor som gör det roligt att jobba på ett hotell, sånna man kan skämta med och snacka med om massa annat som egentligen inte har med ens jobb att göra. Varje gång det kommer sånna gäster känns det så mycket enklare att jobba på något sätt, det spelar ingen roll hur mycket det är att göra i slutändan. Jag tycker om serviceyrket, det vet jag att jag gör, men ibland behöver jag en påminnelse om varför :)

Började min dag med att prata med min moster på telefon angående hur vår lurviga vän brukade få sin päls trimmad. Nu när snön verkar ha bestämt sig för att stanna så skulle ju hans långa päls förvandla honom mer eller mindre till en snöboll när den var så lång, så det var dags att klippa den lilla saken. Fick veta ungefär hur kort de hade klippt honom förut, så jag skred till verket. Hade aldrig friserat något levande i hela mitt liv så slutresultatet blev lite sådär, men snön kommer åtminstone inte att fastna helt och hållet  nu längre. Dock kommer jag aldrig att frisera en eventuell framtida utställningshund som måste trimmas, då det spelar lite mera roll hur de ser ut. Den lurviga vännen är åtminstone fortfarande söt :)

Tog en långpromenad till badhuset med en god vän efter att friseringen var klar. Tog ca 30 minuter att gå, och på det så simmade vi en halv kilometer och sprang i massa trappor för att komma upp till rutchkanorna, så jag kan lätt säga att dagens motion är avklarad.

Vet fortfarande inte hur jag ska hantera det problem jag skrev om igår. Har fått höra saker idag som jag inte visste, och jag är rädd att det hela är ännu värre än jag trott. Hade en breakdown på grund av det igårkväll, blir det inte någon förbättring snart kommer det att tära sönder mer än ett liv är jag rädd. Oron går inte att komma ifrån.

Det finns något i mitt liv just nu som jag skulle påstå är ett av de största någonsin jag varit med om och jag har ingen aning om hur jag ska göra för att det ska försvinna. Egentligen är det inte "mitt" problem om man skulle hårddra saken, men det finns hos någon som är mig mycket mycket nära. Maktlösheten jag känner inför problemet tär på mig något oerhört och det blir inte bättre av att jag försökt med allt jag kan komma på utan något som helst resultat, om man inte räknar med löften som inte uppfylls. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag har blivit lovad förbättring från personen och för varje nytt löfte fylls jag med ett hopp som säger "kanske nådde jag fram på riktigt den här gången" men timmar eller dagar senare får jag nya bevis på att så inte var fallet. Inget jag säger eller gör verkar ta skruv. Inte hårda ord, inte mjuka. Inte skam inte tårar. Inte en förklaring på hur rädd jag är att problemet kommer att ta livet på personen som för mig är så enormt viktig, viktigare än jag kan föreställa mig. Jag vet helt ärligt inte vad jag ska göra för att rädda en person som inte verkar inse vars han är påväg.

Efter en mycket lång helg på hotellet med ett större antal festsugna, medelålders människor är det galet skönt att ha lite ledigt. Större sällskap av människor i den åldern kan verkligen dricka verkar det som. Och de kan även bete sig som om de vore betydligt yngre än deras egentliga ålder.

Annars idag är det inte mycket som har hänt, har tvättat lite, sorterat lite gamla kläder som jag tänkte skänka till röda korsets secondhand affär eller någon annan som kanske vill ha något plagg.

Uppe tidigt idag, dags att jobba frukost på hotellet. Brukar inte gilla måndagmorgnar av olika anledningar, men idag tror jag det blir en bättre måndag än vanligt faktiskt, mest troligt på grund av avsaknaden av en annars normal och enligt min åsikt onödig stressfaktor, så att säga. Jag är också ovanligt pigg för att ha varit vaken sen 05.15 också, DET är mycket ovanligt!

Helgen som var innehöll lite allt möjligt faktiskt. Jobb, ett sent och långt kvällssamtal vars ämne gjorde mig oerhört glad, fest med goda vänner och anorlunda outfits, mera jobb och mys. På det stora hela en mycket bra helg om du frågar mig :)