Pyttelin

Hade inte alls en bra dag igår. När jag var på jobbet kände jag mig mest less på stället och att jag ville därifrån. Noll motivation med andra ord. Har också en tid känt mig som att jag stampar på samma fläck hela tiden och inte kommer någonstans, vilket är extremt frustrerande. Är det inte nu som jag ska jobba som mest, tjäna pengar för att kunna lägga undan till framtiden, eventuella barn och saker som jag vill göra? Inte sitta med en halvtidstjänst och vända på varenda krona varje månad för att lönen aldrig vill räcka till även om jag sällan unnar mig något extra? Ja, tanken har gjort mig halvt galen om jag ska vara ärlig. Har också en gammal lärares ord klingande i huvudet, som hon sa till mina föräldrar en gång; "Elin kommer att gå långt". Jag vet att hon menade väl och att hon trodde på mig, och jag antar att hon fortfarande gör det. Dock har just den frasen stressat mig något oerhört den senaste tiden, jag kommer ju ingenvart har det känts som. Just av den anledningen var jag nere igår. Det blev bättre när det var dags att stänga hotellet och gå hem, och när jag väl satt i soffan i vårt ännu inte helt organiserade vardagsrum kände jag mig rätt ok ändå. Men tankarna fanns fortfarande kvar. Ville inte lägga min börda på Certain Someone som var trött efter dagen på jobbet och som redan hade gått och lagt sig, ville inte tänka på det mer alls egentligen. Pratade med en vän från andra sidan av atlanten på msn medans jag varvade ner efter dagen som varit, och av någon anledning kom vi in på just det ämnet. När jag sa att jag inte kommit någonstans alls tyckte han att jag hade fel, och räknade upp allt jag har och har åstadkommit i mitt liv. Insåg snabbt att han hade rätt. Tur att någon har huvudet på skaft när jag mest vill ömka mig själv utan egentlig anledning. Tack och lov för det!

Men jag vill fortfarande ha ett nytt jobb.