Pyttelin

Nog för att min helg har varit en jobbhelg, men ändå. Av någon anledning känns det sällan lika bra att vara ledig på en vardag som det är att vara ledig på en helg. Kan det bero på att dom flesta andra man känner är lediga då tro? Det är ju oftast på helger som det "händer något" och om man då jobbar så missar man för det mesta detta "något". Inte för att det stör mig så mycket att jobba helg, har ju gjort det större delen av mitt arbestliv ändå. Det är ju något man får ta om man jobbar inom hotell och restaurangbranschen. Och nej, jag klagar faktiskt inte.

Pratade med Skrutt en del igår, min dröm är ju att driva ett eget hotell en dag och hon vill också haka på. Känns bra ändå att inte behöva starta eget helt själv ändå. Ska prata med en kollega också om hon är intresserad av att vara med också. Det kommer förmodligen att dröja något år innan det händer något på allvar, men man kan ju börja spåna på saker och ting! Tror det kan bli riktigt bra när vi väl kommer igång! :)

I övrigt så fryser jag mest just nu. Certain Someone och den Fyrbenta vännen mötte mig på väg hem från jobbet för vi skulle gå och handla. Och så behövde ju den Fyrbenta vännen rastas för kvällen också. Jag stannade utanför affären med vovven medans karln gick in. Självklart var det en galet lång kö till kassan så det blev en bra stund som vi stod där i kylan. Stackars vovven frös så mycket om tassarna att jag fick lyfta upp han en stund. Sitter hemma i soffan nu under en filt och försöker tina upp.

Har sanslöst mycket grejjer hemma just nu! Natten mot fredag kom Certain Someone hem från att ha tömt sin lägenhet i U-town. Det börjar bli bättre nu, men där ett tag var det svårt att ta sig fram här hemma. Som att det ska bli skönt när allt är klart! Dock känns det mer som ett hem nu när det inte är så spartanskt här längre. Jag hade ju som inte så mycket möbler, mest bara småtjafs, dock en hel massa sånt. Lustigt hur enkelt det är att samla på sig en massa saker som man egentligen inte använder så mycket. Förra gången jag flyttade frågade jag mig själv hur mycket av alla mina saker som jag inte skulle sakna om jag gjorde mig av med det, och nu frågar jag mig samma sak igen. Någon gång måste jag verkligen ta tag i att rensa bort en massa onädigt tjafs.

Annars i helgen har det inte hänt så mycket, lite jobb och så. Och flyttstök förstås.

Idag är det ett år sen som jag fick det värsta meddelandet på mitt mobilsvar som jag någonsin fått. Kom hem sent efter en kvälls arbete, slog på telefonen och fick höra det jag fasat för en tid. Farfar hade somnat in. Min underbara Farfar, som hade varit sjuk så länge hade somnat in i sin säng lungt och stilla. Han fick tid att ta farväl av nära och kära. Pappa var där när han tog sina sista andetag. Fint och värdigt sa han att det var till mig sen. Man kan aldrig förbereda sig för att någon lämnar jordelivet för alltid även om man vet att det kommer att hända snart. För mig var det första gången i mitt vuxna liv som någon som betydde något slutade andas. Inte första gången i mitt liv, men första gången sen jag blev så pass stor att jag kunde förstå vad som hänt. Farfar hade lämnat jordelivet. Nu har det gått ett år, men saknaden är inte mindre för det. Fina Farfar, som man alltid kunde gå och hälsa på vilken dag som helst. Som alltid bjöd på karameller, förvandlade vanliga pinnar till visselpipor, byggde en kälke av ett par slalomskidor, odlade massa olika blommor och grönsaker i landet utanför lägenheten och på stugan. Han höll sin bil i prima skick och tyckte nästan det var äckligt att vara för ren om händerna (det vill säga när han tyckte att han inte jobbat på ett tag, trots att han var pensionär). Han hjälpte till att bygga upp mitt favoritställe och många gånger gick jag dit med honom och Farmor, med ryggsäcken packad med varm choklad, falukorv och ballerinakex. Han lärde mig spela "gubben noak" på en gammal tramporgel. Han lärde mig hur man ritar ett hus på ett papper. Hans historier om sin barndom kunde underhålla i timmar.  Han tog hand om Farmor när hon blev sjuk, och han fick lära sig hur man tar hand om ett hushåll långt efter sin pensionsålder, och han klarade det galant. Han var så mycket mer än jag någonsin kunde skriva här. En bra människa, en god människa. Hans motto var "huvudsaken man trivs". Det är så jag lever idag, med hans motto i bakhuvudet. Det har gått ett år sen han slutade andas, och han fattas mig lika mycket än, om än chocken har lindrats, så är saknaden lika stor.

Var ledig större delen av förra veckan och hann självklart gå att bli förkyld lagom till helgen och veckans arbetsdagar. Ganska typiskt egentligen, varför blir det alltid så?

Annars är livet mest lugnt, en vecka kvar på den frivilliga vita månaden, men jag har en känsla av att det blir nästan en till, dock ofrivilligt. Hellre det dock än att inte ha mat på bordet. Lite trist bara. Nåja, nästa månad blir förhoppningsvis bättre. Är för övrigt i en bloggsvacka just nu också, antar att det beror på bristen av engagemang att göra saker nu när det är som det är. Varför måste plånboken alltid styra så mycket? Varför blir man näst intill socialt förlamad bara för att man har det lite knapert en period? Oerhört störande egentligen. Kanske är tur att jag och min karl är lite av dataspelsnördar, så vi har något att göra av fritiden :P

Ja, känner att jag börjar bli less på att vara ledig nu. Alla dagar senaste veckan har sett mer eller mindre likadana ut och jag känner mig rastlös. Oroar mig konstant över det ekonomiska just nu också och det börjar tryta på mitt humör. Försöker verkligen hålla humöret uppe för min sambos skull, men det är inte alltid jag lyckas. Ibland känner jag mig som värsta bitchen, även om det inte är meningen. Sen att en viss dag kryper allt närmare gör inte saken bättre. Om en vecka är det ett år sen som farfar somnade in. Det känns helt sjukt att det har gått så lång tid redan. Det är nästan så att jag fortfarande har svårt att förstå att han har gått vidare. Jag har varit med om att släkt och bekanta dött tidigare i mitt liv, men det här är första gången som jag tappat någon som stod mig riktigt nära. Bara jag tänker på det tåras det i ögonen. Ska det alltid vara såhär? Går det någonsin över?

Har haft x antal dagar ledigt nu, det blir ju så ibland när man jobbar halvtid på hotellet. Och januari är ju en sån månad då nästan ingen där får speciellt många timmar. Tack och lov för att jag ska få löneförhöjning nu så att det åtminstone blir lite mer klirr i kassan. Annars har jag insett att lediga dagar verkligen kan vara slöa dagar. Har inte gjort nästan något alls, jag och min karl sitter rätt mycket framför datorn har jag märkt. Sådär bra egentligen.  Inte. Idag kom dock Diva förbi och drog med mig en sväng ut på stan. Det var ett tag sen vi sågs sist så det var trevligt. Surrade på om ditt och datt som vanligt. Efter det har det inte hänt så mycket. Surrade med Skrutt en stund på telefon och har sen chillat med min sambo resten av kvällen. Gick till affären och köpte lite gott och allmänt myste på. Jag måste säga att jag tycker om att han är min sambo :)

Nu är förresten alla papper på lägenheten klara, så nu har vi ett förstahandskontrakt! :)

Satt och slösurfade runt på facebook en stund, hamnade på en gammal klasskompis vän-lista och hittade några bekanta namn sen skoltiden. Det är inte bara på den vännerlistan utan på många andra håll som jag insett att vissa personer som man gick i skolan med har förändrats något sjukt mycket. Vissa till det bättre och andra till det sämre. Några har knappt förändrats alls. Dock är det sjukt många som har skaffat hus eller diverse andra fastigheter tillsammans med sin partner och det är minst lika många som har fått barn om inte fler! Är det jag som är seg eller alla dom som har bråttom? Jag har precis börjat hitta vars jag vill vara i livet och även om jag vill bli mamma en dag så är barn verkligen inte högt upp på min prio-lista just nu. Vill ju som ha stabil inkomst och allt det där innan det är dags för något sånt som man alltid för höra att man ska ha innan man bildar familj. Och inte bara för den sakens skull. Jag har inte känt mig vuxen speciellt länge, hur kan jag då vara mogen att ta hand om ett barn? Kanske är lite efter när det kommer till sånna saker ändå, jag menar, jag var ju nästan sist med att börja tappa mjölktänderna i min lågstadieklass. Eller kan det ha att göra med att jag vill kunna ge ett framtida barn allt det som jag fick när jag växte upp? Tippar på det sista, för själsfridens skull.

Äntligen har vi internet här i lägenheten! Det är sjukt vad beroende manig kan bli av denna kommunikationsväg egentligen.

Igår var en rätt fulltecknad dag, men bara med trevliga saker. En kompis ringde och ville ses en stund, så det blev en sväng på stan och sen tog vi med oss varsin subwaymacka hit och satt och surrade lite. Senare gick vi hem till en annan gemensam kompis för att spana in hennes lilla son på 2½ månad. Sanslöst gullig var han! :) Drack te och surrade på ett bra tag. Certain Someones pappa ringde och ville bjuda oss på middag på stan, så det blev mongolisk buffé, blir alltid övermätt på det stället. Direkt efter maten var det dags för hemgrupp ute på frösön, riktigt trevligt det också med! En helt ok ledig dag om jag får säga det själv!

Har flyttat in i den nya lägenheten idag, så nu är det bara uppackningen och att komma i ordning kvar. Är internetlös några dagar framöver också. Upppdaterar när det kommit igång igen! :) Certain Someone hälsar också. Shit, nu är vi sambos på riktigt! Woah! :)

Jobbstart efter julledigheten idag, fick en liten sovmorgon även om jag hade frukostpasset och måste erkänna att det var ganska skönt. Ibland är det inte helt fel att bara ha några få gäster som vill äta lite senare. Men bara ibland. Plånboken blir ju som lidande om man inte får ihop tillräckligt många timmar innan löningsdagen. På tal om det så har jag äntligen fått ihop mina 6 år av yrkeserfarenhet, så nu kommer det att bli några kronor till i timmen för jobbet jag gör, me like!

Efter jobbet idag gick jag hem till lägenheten där jag egentligen bor (även om jag knappt är där längre) för att börja flyttpacka. Använder ju knappt något i mitt rum längre så lika bra att få det gjort även om jag inte får tillgång till lägenheten riktigt än. Hoppas jag får det snart dock. Väntar på att han som har den nu ska fixa med besiktning etc. så jag kan flytta in. Packade bara en låda innan jag åkte till min karl för att ta itu med frysvarorna som vi så klokt hade tänkt förvara i skuffen på hans bil (eftersom att dom inte får plats någon annanstans) nu när det ändå var minusgrader ute. Grejjen var bara den att jag parkerar i ett varmgarage på jobbet. 7 timmar där och vissa saker var mer tinade än frysta. Ibland tänker man inte längre än näsan räcker, sad but true. Nåja, det mesta gick att rädda iaf.

Åkte tillbaka till lägenheten lite senare för att packa lite till, det slutade dock med att vi gjorde klart det hela. Sånär som på någon pryl som kan ha blivit över, man hinner ju som sprida ut sina saker överallt när man anser något vara sitt hem en längre tid.

Nyårsaftonen spenderades hemma hos Toc tillsammans med det vanliga nyårsgänget plus några till. Riktigt trevligt måste jag säga, god mat och gott sällskap, men jag var ju så trött! Förstår inte varför, hade ju till och med sovit länge för att orka vara upp till sent. Förra året var det inga problem alls att hålla igång till femtiden på morgonen, men i år hade jag kunnat gått till sängs kl 22. Skumt, mycket skumt.

Oavsett så var kvällen riktigt trevlig, blev mätt som bara den efter den traditionsenliga fonduen och det var trevligt att socialisera med folk jag inte träffat på ett bra tag. Vissa av dom har jag inte sett sen förra nyårsafton. Certain Someone var med också och det förgyllde min kväll :)

Nu är det återigen sista kvällen här hemma i byn utanför P-town för den här gången. Som vanligt har dagarna gått alldeles för fort och jag har inte hunnit träffa alla som jag hade velat träffa, men, jag hoppas att dom finns kvar nästa gång jag kommer upp hit. Mamma är för övrigt helt smält för den fyrbenta vännen nu förresten. Det var inte alls oväntat :)

Gott Nytt 2010 folket! Hoppas det blir ett bra år :)