Pyttelin

Det blev ingen sovmorgon för mig i morse heller. Hade lovat att följa med Diva när han var målsägande i en rättegång kl 9 idag. Det gick bra, killen som hade misshandlat Diva i somras blev dömd till skadestånd och samhällstjänst med skyddstillsyn. Det var faktiskt ganska intressant att se hur det går till, hade ju aldrig varit på någon rättegång förut. Efter att rättegången var klar drällde vi på stan en stund innan vi gick för att äta lunch. Efter maten gick vi på stan en stund till och jag lyckades hitta ett par jeans för bara 99kr! Inte helt illa att lyckas hitta något på reaslutspurt. Fikade och kollade lite fler affärer medans vi väntade på att uppläggningen av jeansen skulle bli klar, det blev dock ingen mer shopping för min del. For hem och tog det lugnt en stund i soffan innan det var dags för att laga middag. Älgskavsgryta hade vi tänkt, och nog blev det en gryta alltid. Dock smakade det inte alls gott när det väl var klart. Vi har en teori att fettet som gjutjärnsgrytan var insmord i sen tidigare härsknat. Inte kul alls. Avskyr verkligen att misslyckas med mat.

Annars har kvällen varit lugn, har kollat på en "gammal klassiker" på tv, Crocodile Dundee. Ja, de är fortfarande lika bra, iallafall de två första filmerna. Den tredje funkar, men kunde lika gärna varit utan den faktiskt. Nåja. Imorgon blir det inte heller någon sovmorgon, upp tidigt och sen kvällspasset på hotellet. Längtar tills på fredag då jag är ledig.

Har fått ett  nytt (eller ja, inte så nytt nu längre) smeknamn av min karl. Puff. Namnet kommer från att en rörelse jag brukar göra med näsan, tillochmed ibland när jag inte ens tänker på det. Det är ett smeknamn som passar ihop med de flesta adjektiv, som till exempel: Tröttpuff, Latpuff, Sötpuff, Nördpuff, Blötpuff, Fryspuff... listan kan göras lång. Tydligen är det mesta jag gör "puffat" på något sätt. Idag har jag varit en Tröttpuff mest hela dagen, somnade en stund efter att jag kom hem från jobbet tillsammans med Certain Someone, sen efter att jag blivit väckt av ett telefonsamtal från min kära mor försökte jag med visst besvär köra upp min karl ur sängen så att han skulle kunna sova senare i natt. I samma veva la jag mig ner på soffan under en filt och somnade självklart om. Vadå dubbelmoral? :P Sov någon timme, vaknade av att Certain Someone bar mig till sängen. Gulligt tycker jag, men typiskt nog piggnade jag till. Nu sitter vi och kollar på gamla avsnitt av Star Trek Voyager och äter ostbågar. Kanske borde göra ett försök till att sova snart, har jag tur så lyckas jag och kanske kan ta mig upp i tid imorgon.

Har frukostpasset idag, sitter just nu och väntar på att dom första gästerna ska komma och äta. Helt ärligt hoppas jag lite på att dom ska ta sovmorgon hela högen. Har nämligen inte riktigt vaknat själv än känns det som. Blev riktigt avis på mina grabbar där hemma när det var dags att kliva upp för min del. Inte ens Den fyrbenta vännen reagerade! Han som alltid brukar studsa upp ur sängen så fort en väckare låter eller när någon av oss börjar kliva upp. Min Certain Someone sussade sött vidare han också och han brukar ändå vakna till en stund och säga hej då. Men inte idag. Ja, jag skulle gärna krypa ner under täcket igen.

Hade frukosten igår, hade kanske hunnit sova 2-3 timmar innan det var dags att kliva upp. Jag MÅSTE verkligen sluta vända på dygnet hela tiden, det är ju så mycket enklare att jobba om man inte är så trött hela tiden. Lättare sagt än gjort dock, tror inte att jag kommer att lyckas speciellt länge om jag skulle göra ett seriöst försök. Nåja. På hotellet var det en dag som alla andra, förutom att vi fick en ny dator. Den gamla hade något fel på en fläkt så den la av stup i kvarten. Inte helt bra det. Hursomhaver, nu är det en ny burk på plats efter många timmars jobb av han som kom och skulle installera och föra över all data som vi behövde ha kvar. Inte helt bra att förlora alla framtida bokningar och mail och sånt. För att inte tala om gäst- och kundregistren! Tror han höll på närmare 6 timmar. Länge det.

På kvällen åkte vi hem till Certain Someones mamma och syster för middag. Kycklinggryta med ris, gott gott. Var dock sanslöst trött så somnade en stund på soffan efter maten. Dom hade köpt typ världens mjukaste filt i dagarna och den sussade jag sött under. Som att jag vill ha en sån, ska försöka övertala min karl att åka och se om det finns någon kvar någon dag! :P

Har haft en oerhört seg dag idag. Kanske inte helt oväntat med tanke på gårdagen? Beställde hem pizza för hemkörning och slog igång första filmen i LOTR serien, exteded version. Med andra ord så är varje film ca 3½-4 timmar lång. När den första var klar så blev det att vi fortsatte med den andra, och sen även den tredje. Dock såg jag slutet på den sista filmen själv (undantaget den fyrbenta vännens sällskap då), eftersom att Certain Someone gick till min Pina-Coladavän för att kolla på hockeymatchen som pågår just nu. Landskamper i de flesta sporter kan vara riktigt underhållande att titta på, men kände inte för att gå någonstans så sent på kvällen. Vill gärna kunna gå och lägga mig om jag får lust (vilket jag tror att jag kommer göra när jag skrivit klart det här inlägget).

Annars idag har det inte hänt så mycket alls, har mest legat i soffan som sagt. Imorgon måste vi nog städa ordentligt här, har inte orkat idag. Hur i hela fridens namn kan det bli så stökigt för att ett par (alltså två) kompisar kommer över och hänger en kväll? Måste ha att göra med de flytande varorna vi fick i oss igår.  Gjorde dock ett litet ryck och trimmade bort lite hår under Den fyrbenta vännens tassar. Risken är ju att han drabbas av "snöstyltor" när han är ute om pälsen där är för långt. Han var oväntat duktig, det verkade nästan som att han tyckte om det på något sätt.

Nej, nu blir det att hälsa på kudden och vänta på att karln ska komma hem.

Hade personalmöte på hotellet igår. Inget jätteovanligt sades egentligen, men något fick vi väl ut av det iallafall. Efteråt satt jag och två kollegor kvar och snackade bort typ 1½ timma. Jag och en av mina jobbarkompisar,bestämde oss för att gå till Larrys och ta en öl efteråt, men då de inte hade hunnit öppna för kvällen så blev det istället att vi handlade lite på glasbanken och gick hem till mig och min karl. Planen var att hänga här en stund och sen gå till Larrys, men av någon anledning blev vi kvar här hela kvällen. Riktigt trevlig mini-fest om man frågar mig, kanske blev lite väl mycket av den flytande varan dock :P Nåja, det var en bra kväll och det var huvudsaken :)

Personligen tycker jag att det mest är ett kommersiellt jippo. Dock kan det ju vara väldigt trevligt och en anledning att unna sig något extra, typ en god middag eller liknande med sin hjärtevän. Inte för att man inte ska göra det lite nu och då resten av året också. Jag menar, ska man inte alltid visa sin uppskattning till den man är tillsammans med? Eller till sina vänner och sin familj för den delen? Måste ett sådant fenomen ha en speciell dag på året? Är det så är det rätt sorgligt tycker jag. Jag och Certain Someone har varit ute på isen igen och låtit den fyrbenta vännen springa av sig lite och sen har vi sett film och ätit resterna av gårdagens middag då hans mamma var här och hälsade på för första gången. Riktigt trevligt om du frågar mig, och alldeles tillräckligt för en dag som denna. Inte för att den behöver avskaffas, men varför göra en så stor sak av dagen då Valentin har namnsdag? Egentligen?

Efter många om och men så lyckades jag och en kompis hitta en dag som vi båda var lediga på för att låta hundarna träffas och leka en stund. Certain Someone blev också "medtvingad" då jag inte känner mig helt säker på att den fyrbenta vännen skulle lyssna på mig tillräckligt ännu. Jobbar på den saken, men det tar ju som sin tid. Och jag anser att om man vill släppa sin hund på en allmän plats så måste man kunna ha kontroll på den, så då var det ju enklast och säkrats att ta med min käre karl också :)

Det var riktigt trevligt, inget strålande solsken, men det var skönt att vara ute ändå.

Fick en mer eller mindre frivillig tvärvändning tillbaka på dygnet idag när jag hade frukostpasset på jobbet. Förmiddagspasset på söndagar innebär oftast en hel del att göra och idag var inget undantag. Snarare tvärtom. Ett stort sällskap som hade varit ute på galej igårkväll/natt hade självfallet förfestat på hotellet. Med andra ord var det en hel del tomburkar och tomflaskor på rummen. Behövde inte städa rummen helt, men det tog sin tid att riva ur alla använda sängkläder och allt annat skräp och vips så var klockan dags för skiftbyte. Det var riktigt skönt att gå hem, det hade varit en hektisk frukost och mycket att göra på städet.

Åkte upp till Certain Someones mamma för att äta middag. Kalops blev det, mums :)

Nu blir det att slappa resten av kvällen, ska försöka sova tidigt också.

Eftersom att Diva fyllde år nyligen och jag inte haft tillfälle att ge honom någon födelsedagspresent bjöd jag in honom på middag hemma hos oss igår..Tre rätter senare var vi alla sjukt mätta och orkade knappt göra något alls. Gott var det iallafall. Diva skulle ut på krogen lite senare och jag och Certain Someone jäste i soffan framför en film. Tror för övrigt att Den Fyrbenta vännen blev alldeles för väl bortskämd igår. Han fick också smaka på allt som bjöds under kvällen, och lite till. Ibland är jag oerhört avundsjuk på den lilla saken, äta, sova, leka och göra sina naturliga behov, det är det enda som betyder något. Inse vilket bekymmersfritt liv det måste vara.

Hade kvällspasset på hotellet på torsdagskvällen och hade planerat att gå hem och ta det lugnt med min karl efter att jag slutat. Dock ramlade det in fem stycken studenter från Lund som hade blivit strandade i stan på hotellet och då dom inte kunde ta sig från stan förräns tidigast dagen efter så frågade dom vad det fanns för uteställen i östersund på en torsdag. Tipsade om Oscars (studentpuben) och Plaza. Precis innan jag skulle stänga och gå hem så kommer dom ut i foajen för att bege sig ut på stan. Surrade lite med dom och så frågar en av dom om jag inte ska hänga med ut. Hade ju blivit rätt sugen då de skulle till Oscars så kunde inte riktigt säga nej. Messade min karl så han kom och mötte upp oss där. Kvällen blev över förväntan, hade sanslöst roligt. Ibland har man verkligen turen att träffa sånna sköna människor som man egentligen inte behöver känna överhuvudtaget för att ha skoj :)

Gjorde Äppel- och rödvinsbrässerad nötytterlår med hemmagjord klyftpotatis, egenkomponerad rödvinssås och svartvinbärsgelé tillsammans med ett glas vin till middag igår. Galet gott. Efter maten fick jag den briljanta idén att fixa chokladfondue med äpple och honungsmelon. Tror inte att jag varit så mätt på VÄLDIGT länge.  Min kära sambo var alldeles för mätt för att hjälpa mig att äta fonduen så fick äta det mesta själv, men jag klagar inte:P  Gott var det iallafall och det kommer definitivt att bli en repris av det någon gång framöver. Tror att god mat är det sista jag skulle offra om jag förlorade min inkomst, det behöver inte vara dyrt för att vara gott :)

Det är lite lustigt ibland. För inte alls längesen var jag less och galet uttråkad på att vara ledig, men nu, när jag jobbat några dagar i sträck ser jag verkligen fram emot att inte behöva gå till jobbet imorgon. Antar att man måste jobba för att kunna uppskatta att få vara ledig. Sen så känns det lite som att jag lämnat över allt "komma-iordning-i-lägenheten"-stök till min karl. Känns inte helt bra faktiskt. Visst, jag har jobbat och det är ju liksom ett måste för att överleva i dagens samhälle, men ändå. Imorgon ska vi dock ge oss i kast med bokhyllan. Den ser för övrigt ut som ett bombnedslag och är full med diverse prylar, skräp och böcker. Blev aldrig så att vi organiserade den när vi först flyttade in då vi visste att det skulle komma ännu mera saker hit senare när Certain Someone hade varit och tömt sin lägenhet i U-town. Ska bli skönt att få till den dock, det ser som så stökigt ut i hela lägenheten även om det egentligen bara är bokhyllan som är stökig. Antar att det är så det är att bo litet. Nåja, nu ska jag slappna av resten av kvällen :)

Nog för att min helg har varit en jobbhelg, men ändå. Av någon anledning känns det sällan lika bra att vara ledig på en vardag som det är att vara ledig på en helg. Kan det bero på att dom flesta andra man känner är lediga då tro? Det är ju oftast på helger som det "händer något" och om man då jobbar så missar man för det mesta detta "något". Inte för att det stör mig så mycket att jobba helg, har ju gjort det större delen av mitt arbestliv ändå. Det är ju något man får ta om man jobbar inom hotell och restaurangbranschen. Och nej, jag klagar faktiskt inte.

Pratade med Skrutt en del igår, min dröm är ju att driva ett eget hotell en dag och hon vill också haka på. Känns bra ändå att inte behöva starta eget helt själv ändå. Ska prata med en kollega också om hon är intresserad av att vara med också. Det kommer förmodligen att dröja något år innan det händer något på allvar, men man kan ju börja spåna på saker och ting! Tror det kan bli riktigt bra när vi väl kommer igång! :)

I övrigt så fryser jag mest just nu. Certain Someone och den Fyrbenta vännen mötte mig på väg hem från jobbet för vi skulle gå och handla. Och så behövde ju den Fyrbenta vännen rastas för kvällen också. Jag stannade utanför affären med vovven medans karln gick in. Självklart var det en galet lång kö till kassan så det blev en bra stund som vi stod där i kylan. Stackars vovven frös så mycket om tassarna att jag fick lyfta upp han en stund. Sitter hemma i soffan nu under en filt och försöker tina upp.

Har sanslöst mycket grejjer hemma just nu! Natten mot fredag kom Certain Someone hem från att ha tömt sin lägenhet i U-town. Det börjar bli bättre nu, men där ett tag var det svårt att ta sig fram här hemma. Som att det ska bli skönt när allt är klart! Dock känns det mer som ett hem nu när det inte är så spartanskt här längre. Jag hade ju som inte så mycket möbler, mest bara småtjafs, dock en hel massa sånt. Lustigt hur enkelt det är att samla på sig en massa saker som man egentligen inte använder så mycket. Förra gången jag flyttade frågade jag mig själv hur mycket av alla mina saker som jag inte skulle sakna om jag gjorde mig av med det, och nu frågar jag mig samma sak igen. Någon gång måste jag verkligen ta tag i att rensa bort en massa onädigt tjafs.

Annars i helgen har det inte hänt så mycket, lite jobb och så. Och flyttstök förstås.

Idag är det ett år sen som jag fick det värsta meddelandet på mitt mobilsvar som jag någonsin fått. Kom hem sent efter en kvälls arbete, slog på telefonen och fick höra det jag fasat för en tid. Farfar hade somnat in. Min underbara Farfar, som hade varit sjuk så länge hade somnat in i sin säng lungt och stilla. Han fick tid att ta farväl av nära och kära. Pappa var där när han tog sina sista andetag. Fint och värdigt sa han att det var till mig sen. Man kan aldrig förbereda sig för att någon lämnar jordelivet för alltid även om man vet att det kommer att hända snart. För mig var det första gången i mitt vuxna liv som någon som betydde något slutade andas. Inte första gången i mitt liv, men första gången sen jag blev så pass stor att jag kunde förstå vad som hänt. Farfar hade lämnat jordelivet. Nu har det gått ett år, men saknaden är inte mindre för det. Fina Farfar, som man alltid kunde gå och hälsa på vilken dag som helst. Som alltid bjöd på karameller, förvandlade vanliga pinnar till visselpipor, byggde en kälke av ett par slalomskidor, odlade massa olika blommor och grönsaker i landet utanför lägenheten och på stugan. Han höll sin bil i prima skick och tyckte nästan det var äckligt att vara för ren om händerna (det vill säga när han tyckte att han inte jobbat på ett tag, trots att han var pensionär). Han hjälpte till att bygga upp mitt favoritställe och många gånger gick jag dit med honom och Farmor, med ryggsäcken packad med varm choklad, falukorv och ballerinakex. Han lärde mig spela "gubben noak" på en gammal tramporgel. Han lärde mig hur man ritar ett hus på ett papper. Hans historier om sin barndom kunde underhålla i timmar.  Han tog hand om Farmor när hon blev sjuk, och han fick lära sig hur man tar hand om ett hushåll långt efter sin pensionsålder, och han klarade det galant. Han var så mycket mer än jag någonsin kunde skriva här. En bra människa, en god människa. Hans motto var "huvudsaken man trivs". Det är så jag lever idag, med hans motto i bakhuvudet. Det har gått ett år sen han slutade andas, och han fattas mig lika mycket än, om än chocken har lindrats, så är saknaden lika stor.

Var ledig större delen av förra veckan och hann självklart gå att bli förkyld lagom till helgen och veckans arbetsdagar. Ganska typiskt egentligen, varför blir det alltid så?

Annars är livet mest lugnt, en vecka kvar på den frivilliga vita månaden, men jag har en känsla av att det blir nästan en till, dock ofrivilligt. Hellre det dock än att inte ha mat på bordet. Lite trist bara. Nåja, nästa månad blir förhoppningsvis bättre. Är för övrigt i en bloggsvacka just nu också, antar att det beror på bristen av engagemang att göra saker nu när det är som det är. Varför måste plånboken alltid styra så mycket? Varför blir man näst intill socialt förlamad bara för att man har det lite knapert en period? Oerhört störande egentligen. Kanske är tur att jag och min karl är lite av dataspelsnördar, så vi har något att göra av fritiden :P

Ja, känner att jag börjar bli less på att vara ledig nu. Alla dagar senaste veckan har sett mer eller mindre likadana ut och jag känner mig rastlös. Oroar mig konstant över det ekonomiska just nu också och det börjar tryta på mitt humör. Försöker verkligen hålla humöret uppe för min sambos skull, men det är inte alltid jag lyckas. Ibland känner jag mig som värsta bitchen, även om det inte är meningen. Sen att en viss dag kryper allt närmare gör inte saken bättre. Om en vecka är det ett år sen som farfar somnade in. Det känns helt sjukt att det har gått så lång tid redan. Det är nästan så att jag fortfarande har svårt att förstå att han har gått vidare. Jag har varit med om att släkt och bekanta dött tidigare i mitt liv, men det här är första gången som jag tappat någon som stod mig riktigt nära. Bara jag tänker på det tåras det i ögonen. Ska det alltid vara såhär? Går det någonsin över?

Har haft x antal dagar ledigt nu, det blir ju så ibland när man jobbar halvtid på hotellet. Och januari är ju en sån månad då nästan ingen där får speciellt många timmar. Tack och lov för att jag ska få löneförhöjning nu så att det åtminstone blir lite mer klirr i kassan. Annars har jag insett att lediga dagar verkligen kan vara slöa dagar. Har inte gjort nästan något alls, jag och min karl sitter rätt mycket framför datorn har jag märkt. Sådär bra egentligen.  Inte. Idag kom dock Diva förbi och drog med mig en sväng ut på stan. Det var ett tag sen vi sågs sist så det var trevligt. Surrade på om ditt och datt som vanligt. Efter det har det inte hänt så mycket. Surrade med Skrutt en stund på telefon och har sen chillat med min sambo resten av kvällen. Gick till affären och köpte lite gott och allmänt myste på. Jag måste säga att jag tycker om att han är min sambo :)

Nu är förresten alla papper på lägenheten klara, så nu har vi ett förstahandskontrakt! :)